breadcrumbs

Hundar & husdjur

Spårkurs final

I söndags var det sista gången Nanni och jag gick spårkurs med Linnea, och första gången vi hade matte med oss.
Kiila (finsk Lapphund) var med denna gången också. Vi åkte allihopa till Älta där det finns lite öppen skog med bra sikt och lättnavigerad terräng.

Spårkurs del 3

Detta var tredje gången jag var på spårkurs med Nanni. Det var dock nära på att jag inte hade hunnit dit... Har varit så koncentrerad på jobbet och arbetet med att lansera by Laage, så jag hade helt glömt bort att kursen hade flyttats till onsdag kväll - är vanligtvis på söndag förmiddag. Så Nanni blev satt i en bil tillsammans med Leo - en Gammel Dansk Hønsehund, som också går spårkurs. Och jag fick ta mig direkt ut till skogen från jobbet. Bara det var lite av ett äventyr, då den bussen som gick från Nacka Strand inte stoppade vid alla hållplatser. Det var tur att jag såg det för annars hade jag riskerat att åka direkt förbi kursen och hade landat i Älta eller däromkring. Men jag fick gå en bit då, för då var jag jo tvungen att ta mig till fots från Hellasgården till kursplaten två hållplatser bort. Väl framme gick det dock bra... var lite orolig för Nanni i början. Vi satt i skogen mittemot Polisens skyttebana och Nanni är väldigt rädd för fyrverkeri och smällare och det lät lite från banan och Nanni satt och skakade. Hon försökte dock inte att slita sig loss och ta sig därifrån som hon annars brukar när det är något hon är rädd för. Hon var bara så uppspelt över att vara på kurs att hon hade svårt att sitta still.

Spårkurs del 2

Idag var det andra gången Nanni och husse var på spårkurs.

Det gick väl båda bra och dåligt. Vid första spårningen hittade Nanni inte hela vägen fram till mig, så jag fick sitte länge och vänta, vilket också var mycket mitt eget fel, satt med musik i hörlurerna och njöt av vädret, så jag hörde inte ropen. Plötsligt blev jag hittad av en Gammel Dansk Hønsehund (den andra deltagaren på kursen) i stället för en Westie.
För att Nanni då inte skulle förlora lusten till att spåra gick jag halvvägs tillbaka, och vinklade av en kort sträcka, så hon lätt kunde hitta mig, och då gick det jättebra även om det var ett litet vattendrag i vägen - litet för mig vill säga, det var lite för brett till att hon kunde hoppa över själv.

Andra spåret var från skog till äng och tillbaka in i skog, och det gick jättebra, ängspår kan annars vara svårare än skogsspår idet att vinden kan flytta spåret från där det blev lagt från början, i fackspråket spårtunneln (den ytan som spåret har flytttat sig till från dess att det blev lagt) versus spårkärnen (dår spåret blev lagt).

Nanni fick sig också en "ny" spårsele, så hon inte i framtiden ska kväva sig själv i sin iver för att följa spåret.

Sök

Logga in

Vem är online

Vi har 13 besökare och inga medlemmar online