Spårkurs del 2

Idag var det andra gången Nanni och husse var på spårkurs.

Det gick väl båda bra och dåligt. Vid första spårningen hittade Nanni inte hela vägen fram till mig, så jag fick sitte länge och vänta, vilket också var mycket mitt eget fel, satt med musik i hörlurerna och njöt av vädret, så jag hörde inte ropen. Plötsligt blev jag hittad av en Gammel Dansk Hønsehund (den andra deltagaren på kursen) i stället för en Westie.
För att Nanni då inte skulle förlora lusten till att spåra gick jag halvvägs tillbaka, och vinklade av en kort sträcka, så hon lätt kunde hitta mig, och då gick det jättebra även om det var ett litet vattendrag i vägen - litet för mig vill säga, det var lite för brett till att hon kunde hoppa över själv.

Andra spåret var från skog till äng och tillbaka in i skog, och det gick jättebra, ängspår kan annars vara svårare än skogsspår idet att vinden kan flytta spåret från där det blev lagt från början, i fackspråket spårtunneln (den ytan som spåret har flytttat sig till från dess att det blev lagt) versus spårkärnen (dår spåret blev lagt).

Nanni fick sig också en "ny" spårsele, så hon inte i framtiden ska kväva sig själv i sin iver för att följa spåret.