breadcrumbs

Detta var tredje gången jag var på spårkurs med Nanni. Det var dock nära på att jag inte hade hunnit dit... Har varit så koncentrerad på jobbet och arbetet med att lansera by Laage, så jag hade helt glömt bort att kursen hade flyttats till onsdag kväll - är vanligtvis på söndag förmiddag. Så Nanni blev satt i en bil tillsammans med Leo - en Gammel Dansk Hønsehund, som också går spårkurs. Och jag fick ta mig direkt ut till skogen från jobbet. Bara det var lite av ett äventyr, då den bussen som gick från Nacka Strand inte stoppade vid alla hållplatser. Det var tur att jag såg det för annars hade jag riskerat att åka direkt förbi kursen och hade landat i Älta eller däromkring. Men jag fick gå en bit då, för då var jag jo tvungen att ta mig till fots från Hellasgården till kursplaten två hållplatser bort. Väl framme gick det dock bra... var lite orolig för Nanni i början. Vi satt i skogen mittemot Polisens skyttebana och Nanni är väldigt rädd för fyrverkeri och smällare och det lät lite från banan och Nanni satt och skakade. Hon försökte dock inte att slita sig loss och ta sig därifrån som hon annars brukar när det är något hon är rädd för. Hon var bara så uppspelt över att vara på kurs att hon hade svårt att sitta still.


Nu skulle hon för första gången gå ett godisspår. Tidigara på kursen har jag själv fått agera apportbock pga. att Nanni inte är intresserad av prylar - så vi var tvungna att använda något hon rent faktiskt ville leta upp. Som tur är ingick jag i den kategorin - och illa skulle det väl vara annars. Men nu var det som sagt läge för första godisspåret, jag markerade starten på spåret med ett djupt fotavtryck och en Softie, sen gick jag en 30-40 meter där jag lade en softie med ca. 5-10 stegs mellanrum, och avslutade med en liten klunga godis vid en tall.
Sen satt jag och väntade på att spåret skulle kallna, så vi kunde gå det. Under tiden hade Leos första spår hunnit lägga sig så han gick det - och överraskades av ett par joggare i skogen. Han blev lite konfunderad, men det gick bra i slutändan i alla fall. Kiila som är en Finsk Lapphund var med denna gången och gick sitt spår också.
Då var det äntligen vår tur, och Nanni plockade upp spåret redan innan själva markeringen. Men sen gick det lite saktare, för när hon kom till markeringen upptäckte hon jo att det fanns godis på spåret, och då måste man jo säkra sig att man får allt med. Och hon tog sig också utan problem upp till slutpunkten, och hon tyckte egentligen att hon lika gärna kunde spåra sig tillbaka till "lägret" också den vägen jag hade gått tillbaka, men då tyckte vi att det räckte.

Jag lade ett spår till, med lite längre avstånd mellan godiserna. Tyvärr så tyckte jag att det var lite för brant för Nanni där kursledaren hade sagt att jag skulle lägga spåret, så jag gick det mesta av sträckan på en mycket liten stig som fanns där. Jag tog dock ett par små turar ut från stigen för att hon inte skulle känna sig allt för trygg vid att bara följa stigen. För att komma tillbaka till lägret utan att stöka till det spåret jag precis hade lagt, var jag tvungen att kliva ner för en riktig brant backa ned till en gångstig.
Sen var det läge att vänte igen, Leo gick sitt nästa spår, vilket gick jättebra tills dess att en cyklist kom brakande ut ur skogen - då bestämde han att det var ett roligare spår att följa. Sen gick Kiila hennes andra spår, jag tror det gick bra det också.
Nu skulle vi äntligen gå vårt andra och sista spår för dagen, och Nanni hade varit så uppspelt under väntetiden så hon hade bara suttit och pibit och krafsat på mig, för hon tyckte att det jo bara var larvigt att vänta, när nu hon lika gärna kunde spåra på en gång.
Så hon plockade än en gång upp spåret länge innan själva startmarkeringen, och sen var hon iväg. Och denna gången var godiserna på spåret bara en liten bonus, det var knappt att hon hann med att käka upp dom. Och min tanka om att det skulle vara för brannt för henne - det var jo bara löjligt, hon passerade min slutmarkering nästan utan att titta på den, och sen skulle hon ner för backen där jag hade gått ned tidigare.
Det var tillräckligt svårt att ta sig ned där ensam, men att "hänga" i kopplet på en hund i språngmarsch gjorde det absolut inte lättare. Sen fuskade vi lite och la en extra slutmarkering, så Nanni kännde att hon hade avslutat spåret ordentligt. Sen var det slut för dagen - även om Nanni gärne hade fortsatt ett par timmer till. Det kändes dock som om vi hade gett myggerna tillräckligt med näring för en dag.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Sök

Logga in

Vem är online

Vi har 9 besökare och inga medlemmar online