Dragons of Autumn Twilight är förste delen i Margaret Weis och Tracy Hickmans Dragonlance Chronicles och därmed en ren nostalgisk upplevelse för mig. Dragonlance Chronicles var bland de förste fantasy böcker jag läste.
Hur är den då som film?
Filmen är gjord i en kombination av traditionell 2D animation blandat
med element i 3D, en inte ovanlig kombination i dag, exempel på andra
filmer som blandar 2D och 3D är Skattkammarplaneten och Det levande
slottet. Tyvärr är det så att Dragonlance inte har lyckats speciellt
bra med att få 3D-elementen integrerat med resten av animationen.
Texturerna på 3D-modellerna skiljar sig så mycket från 2D-elementen att
det aldrig känns som om de tillhör samma värld.
Eld och rök som också är gjord i 3D är så tydligt lagt i ett eget skikt
över 2D-animationen att det ironiskt nog bara öker känslan av 2D, igen
integrationen saknas helt.
Bakgrunderna är ritade/målade i något som påminner om akvarell och är
helt statiska, inga tråkronor som vajar i vinden, inga moln som rör sig
över himlen. Detta kopplad med ovannämnde avsaknad av integration
mellan 2D och 3D-element gör att illusionen om en levande värld
försvinner fullständigt. Sen har animatörerna en förkärlek för
lensflares... inte ett ont ord om det, det hade jag också när jag
installerade Photoshop förste gången för 7-8 år sedan och upptäckte
Kai's Power Tools och Alien Skin Eye Candy.
Jag får också intrycket att målgruppen inte är klart definierad, först
är det inget blod under en kamp, dvs. man får intrycket att de har
siktat på en yngre målgrupp, men i nästa kamp flöder blodet fritt.
Sedan introduceras en kvinnlig karaktär med en panning uppåt från
brösthöjd, och det är mycket guppande bröst och rumpa i krogscenerna i
början av filmen.
Det var länge sedan jag läste Dragonlance Chronicles, men enligt vad jag minns följer filmen själva storylinen ganska bra.
Storyn är en ganska basic quest-story, en grupp äventyrare ger sig ut
för att hitta manicken som kan rädda världen. Det intressanta i Weis
och Hickmans böcker är karaktärerna som har ett större djup än vanligt
i böcker baserade på rollspel.
George Strayton som har skrivit manuset har valt att fokusera på
gruppens ledare, och antagligen den karaktär som av de flesta betraktas
som seriens huvudperson, Tanis. Personligen tycker jag att Tanis är en
av de mindre intressanta karaktärerna och hade föredraget att fokus
blev lagt på t.ex. Raistlin som i mina ögon är en mer komplex och
intressant karaktär.
Dragons of Autumn Twilight är en by-the-numbers fantasy film med tråkig
animation. Det som gör att jag ger den en 4:a i stället för en 3 och
det enda som egentligen gör den värd att se är nostalgi-känslan för de
som minns och tycker om Dragonlance Chronicles - och risken är att man
i stället bara blir ledsen över hur lite av Chronicles som egentligen
finns med.
Beroende på hur bra det går för Dragons of Autumn Twilight finns det en
chans/risk att de resterande böcker i serien också animeras. Om det
blir så, kommer jag att se dem också? Svar ja, jag har svårt att hålla
mig ifrån filmatiseringer av material jag har läst... även om jag i
förhand vet att jag kommer att bli besviken.
Dragonlance: Dragons of Autumn Twilight får 4 av 10