Det är några veckor sedan jag såg Batman v Superman: Dawn of Justice och nu i helgen såg jag X-Men: Apocalypse och det är båda snygga filmer med häftiga effekter. BvS är dock väldigt präglat av Zack Snyders förkärlek för grynig bild och bleka och grådaskiga färger medan X-Men: Apocalypse känns mer som en serietidning med klara bilder och starka färger.
Personligen gillar jag Marvels persongalleri bättre och X-Men: Apocalypse är perfekt som en liten easter egg hunt, då det finns massor med små och stora vink till karaktärer och händelser i X-Men serietidningarna.
BvS känns som den tar sig själv lite för mycket på allvar och vissa av karaktärerna känns inte trogna mot deras förlagor. Jesse Eisenbergs Lex Luthor till exempel känns mer som en Jokerparodi än det företagsgeni han oftast porträtteras som i tidningarna.
Båda filmer lider, i mina ögon, av ett stort problem. Den centrala konflikten blir så överdrivet stor att man tappar känslan för de enskilda karaktärerna och deras motivation. Gapet mellan kollapsen av New Yorks hela skyline mot Bruce Waynes och Clark Kents föräldraproblem eller hela världens undergång mot Charles Xavier och Erik Lehnsherrs olika livsfilosofier blir så oproportionerlig att det är svårt att känna med karaktärerna.