Men nu är det i alla fall slut för denna gången, nu vet vi hur och varför Anakin blev till Darth Vader, och hur Luke och Leia kunde växa upp utan att veta om varandra. Var det värt det då? Kann RotS göra bot för de två första filmerna (TPM och AotC)? Min personliga mening är nästan!
RotS är en mycket bättre film än båda TPM och AotC, vilket i och för sig inte är konstigt, för även om jag gillar Star Wars universet kändes de båda två första filmerne lite väl töntiga. Men karaktärerna har mognat här, och jag antar att det samma har de två unga skådespelare (Christensen och Portman), för båda gör sina roller så övertygande som man kan förvänta med Lucas överdrivna och svulstiga dialog.
Och även om dialogen inte övertyger alla gånger, så känns det som om den grundläggande storyn och karaktärsutvecklingen är så trovärdig som placeringen tillåter (detta är trots allt High Fantasy i rymdskepp eller Space Opera om man nu föredrar den termen).
Anakins personliga utveckling mot mörka sidan och den politiska övergången från senat till imperium känns båda som naturliga i sammanhanget och från ett historiskt perspektiv finns paraleller för båda den personliga och den politiska utvecklingen. Man bör nog inte se det som någon direkt social kommentar eller metafor dock, men bara att Lucas kanske själv har mognat i sina teman.
Sen är RotS jo som det mesta från Lucas hand enormt snyggt gjord med häftiga effekter, och mycket att titta på i varje scen. Det kan dock bli lite överväldigande, som i Obi-Wans ljussvärdsduell med General Grievous, en karaktär som inbitna fans har väntat på, men som jag personligen tyckte kändes mer som en gimmick än som en egen karaktär.
Om du giller båda fantasy och sci-fi vill du säkert tycka om denna film, den har alla de klassiska elementen från dessa två genrer, och en del av dessa genrers svagheter.
Gillar du bara sci-fi i samband med Clarke eller Asimov (glöm Will Smith filmen I, Robot här) är det nog däremot inte en film för dig - se 2001 igen (update: eller passa på att se Sunshine).
--- Antydan till spoilers (inte mycket att förstöra i det att det mesta avslöjades för närmare 23-28 är sedan) ---
Om du har sett de nya DVD utgåvorna av episod IV, V och VI, vet du att Lucas i den avslutande scenen på Endor digitalt har ersatt Sebastian Shaw - den första skådespelaren som spelade Anakin utan Darth Vader dräkten - med Hayden Christensen som spelar Anakin i AotC och RotS. Detta irriterade mig mer än det väl egentligen borde, mest för att jag alltid hade föreställt mig Anakins utveckling till den maskerade och ärrade Darth Vader som finns med i IV, V och VI som en gradvis transformering. Men här får man förklaringen varför Lucas valde att sätta in Hayden Christensen här, däremot kan man diskutera behovet av att efterredigere en 22 år gammal film för kontinuitet. Personligen tycker jag att det är overkill.
I allmänhet tycker jag att Lucas behov av att skapa kontinuitet, blir för krystat i många lägen. Visst kretsar filmerna om ett fåtal personer, men när alla små detaljer skall knytas direkt tillbaka till dessa få personer, då försvinner lite av flytet i storyn och det känns som om filmen/filmerna blir mer av en avancerad connect the dots.
Här är bara ett par exempel:
C-3PO byggs av Anakin (TPM), och följar honom tillsammans med R2-D2 (AotC, RotS), överlämnas till en rymdkapten där han får en mindwipe (RotS), för sen att dyka upp tillsammans med Leia i (ANH).
Jango Fett (Boba Fetts far) är den som donerar gener till klonerna som sedan blir till Storm Troopers i ANH, ESB och RotJ.
Yoda säger hej då till Chewbacca på Kashyyk, wookiernes hemplanet.
Efter att jag hade skrivit detta hittade jag en sida som specifikt handlar om kontinuitiet i sci-fi och mer specifikt i Star Wars universet: MetaPhilm - Star Wars.
Star Wars Episode III: Revenge of the Sith får 6 av 10