Blodgivare

I dag var jag och lämnade blod för förste gången. Jag var och testade mig för donation i oktober förre året. Då hade jag varit hos Doc Forest i augusti och blivit tatuerad (se ev. mer i tatueringsgalleriet) så jag kunde inte ge blod inom ett halvår efter det.
Nu hade det dock gått närmare ett år sen jag var och lämnade blodprovet så jag började misstänka att de hade hittat något elakt köttätande virus så jag inte kunde få donera. Men det kom ett brev för ett par veckor sen med en kallelse till blodbussen, så de hade tydligen missat det köttätande viruset i alla fall.

Med darrande knän/ben tog jag mig till bussen efter lunchen, där fick jag fylla i ett formulär som var kortare, men annars väldigt likt det som jag fyllde i när jag skulle ta blodprovet i förste hand. Inga konstigheter i det utom just frågan om mediciner - jag tar antihistaminer (receptfria) för nässelfeber, vilket diskuterades ingående vid provtagningen i 05, så jag trodde att det var klart och noterad. Men man skall inte ta saker och ting för givet, så sköterskan tyckte att det var nödvändigt att diskutera detta ytterligare innan jag fick gå och lägga mig på britsen.

Det blev konstaterad att vänsterarmen var lämpligast att ta ifrån - så efter en kort väntetid fick jag ta plats i bussens högersida. Jag fick en liten skumkub att klämma på och en manschett runt armen och sen kom nålen på plats - jag gillar verkligen inte nålar utan bläck! Sen låg jag på britsen och läste Schassen och klämde på skumkuben medan mitt blod försvann ner i en liten påse bredvid mig.

Efter en 5-10 minuter var det klart, men jag fick besked om att vänta ett par minuter innan jag reste mig. Med tanke på att jag har hört min fars berättelse om blodgivning och -retur i lumpen (dom fick hälla blodet tillbaka i honom) tyckte jag att det var lika bra att göra som tillsagd, dessutom fick jag läst nästan hela tidningen då. Som avrundning på allt fick jag en karta järntabletter (med varning för att jag kunde bli kass i magen av dom - tack, tror jag!), en blodgivarenål (till att sätta på kläderna, inte den jag hade haft i armen) och en sportbag; jag började tro att jag hade gått fel och landat i en tombola eller fiskdamm i stället för på blodbussen.

Det känns lite ironisk att jag utan problem kan gå till tatueraren, men jag avskyr att ta blodprov och bli vaccinerad. Som tidigare sagt, det är tydligen skillnad på nålar med eller utan bläck.

Sen lärde jag mig något nytt i dag: Sydamerikansk blod är tydligen inte välkommen i den svenska vården. Det finns någon insekt i stil med fästingen som kan ge en infektion som inte kan spåras via de tester som görs inför donation.

Vill du själv ge blod, kan du se blodbussernas scheman, och vilka regler som finns hoss Geblod.nu.