Houellebecqs bok är inte svårläst, men jag fann den i högsta grad ointressant.
Elementarpartiklarna kan i princip klassas som Science Fiction då perspektivet i boken är från en person som ser tillbaka på något som hände för länge sedan. Dock tycker jag inte att det framgår speciellt tydligt förens mycket sent i boken, prologen är väl tänkt att antyda det, men det kan tolkas på fler sätt.
Läsaren följer två halvbröder, Michel och Bruno, igenom deras liv från mitten av femtiotalet fram till 2009. Bröderna är väldigt olika; Michel är forskare och har ägnat en stor del av sin karriär åt att kartlägga DNA och han är i stort sett könslös. Bruno å andra sidan är besatt av sex och de kapitel som handlar om honom går mer än en gång över i porr. Jag anser mig inte vara pryd, men dessa beskrivningar känns omotiverade.
Det mänskliga varandet1 är en viktig del i Elementarpartiklarna, och Houellbecq använder ett antal metaforer från politik, vetenskap och naturen som stöd för sina iakttagelser, men igen känner jag att det inte når fram riktigt - jag vet inte hur mycket översättningen hjälper eller stjälper läsaren här: Boken är ursprungligen skriven på franska och översatt av Anders Bodegård.
Kristoffer Leandoer från SvD tycker att Elementarpartiklarna är:
"... de senaste årens viktigaste litterära händelse."
Och Eva Johansson från Arbetarbladet säger så här boken:
"... kaster sig mellan olika nivåer, från läroboksprosa, intrikata vetenskapliga resonemang och filosofi till pornografi, halvtrivialt psykologiserande och litterär konstfullhet."Jag håller med vad det gäller pornografi och halvtrivialt psykologiserende men resten får hon stå för själv.
Elementarpartiklarna får 4 av 10
1 Det mänskliga varandet = The human condition