The Red Queen är ännu en av de 1001 böcker jag har skrivit om tidigare och jag förstår inte varför den finns med på listan. Det är inte en dålig bok direkt, men jag tycker absolut inte att den är så bra eller fängslande att den bör finnas med på en lista över böcker man bör läsa.

Boken är inte lång men den känns massiv, då den är uppdelat i två sektioner, som helt saknar kapitel och bara har ett fåtal avsnittsbrytningar. I Part One: Ancient Times följer läsaren den koreanska kronprinsessan Hyegyong, som också är titelns röda drottning, igenom hele hennes liv. Denna sektion är skriven som en väldigt kort självbiografi i förste person.
Part Two: Modern Times handlar om Barbara "Babs" Halliwell, en specialist i medicinsk etik som råkar fascineras av Hyegyongs självbiografi på väg till en konferens, och hennes äventyr under konferensen i Korea och en tid därefter.

Jag stör mig på berättaren i Part Two: Modern Times. Jag tror att det är tänkt att det är Hyegyongs ande som är berättare här också, men den är skriven med en allvetande tredje person som dessutom är väldigt förtjust i upprepningar eller listningar av attribut, som i denna beskrivelse av ett barn:
The blank slate, the empty vessel, the well of ink, the unwritten book. The universal, essential, patient, driven, unique, determined self.

Berättaren talar i ett antal fall också för läsaren, som här:
She has also humanely removed any evidence of her current semi-resident lover. [...] He may be another seven-foot manic-depressive megalomaniac, with a face like the beak of a raven, though for her sake we hope that he is not.

Margaret Drabbles The Red Queen får 4 av 10



Sök